Andlig strävan
Så som jag ser det är vi inte en kropp som har en själ utan tvärt om, vi är en själ som just nu har en kropp. Vi är alltid en själ, vi är alltid ickefysiska, vi är alltid andliga.
Alltså, det den större, själsliga, ickefysiska, Du, har lyckats med är att manifestera en fysisk kropp i en fysisk värld. Vi är alltså andliga varelser som försöker vara fysiska inte tvärtom. Det innebär, så som jag ser det, att det mest andliga vi har lyckats med är just att vara fysiska, att ha en kropp.
När vi strävar efter andlig upplysning så tror många att det är något vi måste göra för att lyckas med det. Meditera mera, läsa vissa böcker eller lyssna på vissa föredragshållare eller t.o.m. läsa en viss blogg. Allt du behöver göra är att släppa taget, släppa taget om det du kallar fysisk tillvaro. Att vara fysisk är bara en upplevelse eftersom allt bara är en vibrationell energi.
Vi vet ju att vi mediterar bättre när vi inte försöker, när vi inte anstränger oss, när vi släpper taget, när vi ger upp. Vi behöver alltså anstränga oss lite för att vara fysiska men när vi släpper taget så tappar vi den fysiska upplevelsen och är bara ickefysiska.
Det innebär att om du "strävar" efter att vara mera andlig, om du försöker, så som anstränger dig, till att släppa taget, så verkar det paradoxalt, eller hur?
Njut av denna fysiska tillvaro, du vet inte hur länge den pågår. Njut av att vara fysisk i en fysisk värld, för innan du föddes ville du inget hellre.
Du har inte kommit hit för att tillfredsställa allt och alla, du har kommit hit för att leva ett liv, Ditt liv.
Du behöver inte sträva, du behöver inte kämpa, för att var Du, du kan inte vara annat. Du vet ju att om du anstränger dig, om du gör dig till s.a.s. om du försöker var på ett sätt som du tror passar andra, så känner du dig inte som dig själv och det står du ju inte ut med hur länge som helst.
Det är inget fel i att försöka passa in, men det leder bara till en sak - önskan att vara sig själv, andlig strävan.
