nson.blogg.se

En anekdot om att allt ordnar sig

Publicerad 2016-06-11 06:20:00 i Allmänt,

Några exempel på attraktionslagen i min verklighet.

1991 flyttade jag till Malmö. Jag kom till Malmö station med en väska och ingenting mera. Inget jobb, ingenstans att bo, bara jag en väska och några tusenlappar på fickan.

Jag gick till ett riktigt billigt hotell och beställde ett rum. Jag slängde in väskan där och gick ut för att hitta någonstans att bo. Jag köpte en tidning och satte mig på ett kafé. Jag tyckte det var spännande, utmanande, och jag visste innerst inne att detta kommer ordna sig på bästa sätt.

I denna tidning så letade jag upp annonserna för lägenheter, och speciellt där det stod ”uthyres i andrahand", inte där det stod säljes. Det fanns flera lägenheter men jag fastnade bara för en.
 
Jag ringde och en tjej svarade. Jag berättade att jag ringde med anledning av annonsen och hon berättade hur stor lägenheten var och vad den kostade. Priset var perfekt, alltså lågt, och storleken var lagom, alltså liten.

Jag ville då komma och titta på lägenheten så fort som möjligt och det kom sig så att adressen var bara ett par kvarter bort. Sagt och gjort så gick jag dit. Det var lätt att hitta och innan jag gick in i porten på så tittade jag mig runt omkring och tänkte - Här ska jag bo.
 
Känslan av glädje spred sig i mig när jag tittade över den vy som jag förväntade mig se varje morgon då jag skulle gå ut ur min port. Det var helt klart ett kvarter som en del skulle klassa som "sämre" men mig gav det motivation.
 
Vyn var en stor kyrkogård rakt framför mig, en kraftigt trafikerad väg på min vänstra sida och när jag tittade åt höger så gick där några kvinnor vankandes fram och tillbaka och såg ut som om de väntade på någon. Alla hade pumps med höga klackar och päls eller annan tjock kappa. De såg ut att frysa lite om de endast nylonbeklädda benen och korta kjolarna, det var ju ändå januari. Jag log då jag tänkte på hur hårt människor jobbar och hur fort vi far fram för att ändå sluta på en stilla plats, hur vi än gör.

Jag ringde på och en yngre dam öppnade med ett leende. Vi presenterade oss och jag klev på. Husesynen var över på femton sekunder, här är rummet, här är pentryt och här är badrummet. Allt syntes från hallen.
- Jag tar den, sa jag.
- Okej, sa hon, bra. Jag flyttar ut på fredag så du är välkommen då.

Jag tänkte att det kommer ju inte fungera att jag bor på hotell till på fredag, det är ju bara söndag, så mycket pengar har jag inte.

- Är du hungrig? Frågade jag.
- Ja, när du säger det så, sa hon och sken upp.

Vi gick ut och åt på restaurang. Vi satt länge och pratade. Hon studerade musik men ville hellre prata om mitt liv. Jag tog ut de stora svängarna och berättade om de knasiga resorna om hur jag hamnat i än den ena situationen än den andra men alltid rett ut det. Det roade henne så vi bodde tillsammans de dagar som var kvar till fredagen då hon skulle flyttade. Hon gick till sin skola på dagarna och jag letade jobb.

I det här läget började det sina i plånboken. Efter att betala februarihyran så hade jag bara några hundralappar kvar och fortfarande inget jobb. Det hade spridit sig en oro. Jag gick på anställningsintervjuer där jag fick höra att jag var överkvalificerad. Jag var tydligen så desperat att jag börjat leta jobb som jag aldrig skulle trivas med, skärpning.
 
Då tog jag en hel dag åt bara funderingar och meditaton. Jag gick inte utanför dörren. Jag vankade fram och tillbaka och lät alla tankar och alla känslor spela fritt.
 
Jag räknade ut hur mycket maten får kosta, ett paket knäckebröd och ett paket ris i veckan var det tillåtna matkontot.
 
Jag funderade mycket på det där med att jag sökt jobb där jag är överkvalificerad. Det borde handla om att jag tappat förståelsen av mitt värde, min självkänsla. Om jag accepterar en sämre situation än vad jag är värd så kommer jag få det sämre än jag förmår vara lycklig över.
 
Jag tänkte på kvinnorna som fryser på den svagt upplysta gatan till höger om min port. Hur de kämpade för att få tak över huvudet och mat för dagen.
 
Jag gick och lade mig den natten med en stark självkänsla, starkt självförtroende och stor tro om morgondagen.

Dagen därpå sökte jag jobb som kylmontör. Det kändes inte jättebra men helt okej s.a.s. Har aldrig jobbat som det men om jag skulle få det så skulle jag få gå bredvid ett tag så det skulle nog ordna sig. De skulle höra av sig bara dagen därpå sa de och jag gick därifrån med en lättnad, för känslan var klar - det där får jag.
 
Det gick två dagar utan att jag hörde något så dag två gick jag och sökte jobb som säljare på ett av Sveriges största företag.

Jag skulle inställa mig klockan nio dagen därefter. På morgonen fick vi öva oss på att ringa på en dörr, på att presentera sig, på att skapa intresse för städning, på att demonstrera en dammsugare och på att komma till avslut och få ett kontrakt påskrivet.

Det gick galant för min del så efter lunch var det dags att gå ut i verkligheten. Spännande, tyckte jag. Från klockan ett till klockan halv tio på kvällen hade jag sålt rekord för en nybörjare. Jag hade tjänat 4500kr den dagen. Okej, tänkte jag, det här var ju riktigt roligt. Jag låg vaken länge den natten och njöt av den känslan.
 
Dagarna flöt på och jag tyckte det var ett riktigt roligt jobb jag hade. Det var roligt att sälja men kanske ännu mera intressant att få träffa så många människor i deras hemmiljö. Lite förvånad var jag nog över hur stort behov så många hade att behöva prata. Jag blev den terapeutiska dammsugarförsäljaren.

Telefonen ringde och företaget som erbjöd ett kylmontörsjobb undrade vart jag tog vägen.
- Jag trodde Ni skulle höra av er, sa jag.
- Vi sa ju att Du skulle höra av dig och säga när du kunde börja, sa mannen i andra luren. Vi har fixat en firmabil till dig.
- Okej, sa jag, men nu har jag skaffat ett annat jobb så jag får tacka för erbjudandet och önska er lycka till med att hitta någon annan.

Jag tänkte att det var nog inte meningen att jag skulle ha det jobbet. Det skulle nog vara trist och tråkiga arbetskamrater och tänk om jag skulle klanta till det så något går sönder och jag blir ersättningsskyldig och…
Ja, min inre dialog motiverade mig att tycka det var bra att jag missuppfattade det som sas på intervjun. 
 
Det gick ett tag och jag sålde ganska bra. Vi hade olika säljtävlingar som motiverade mig mer eller mindre. På sommaren kom den stora säljtävlingen som gällde en resa till Barbados. Varje morgon innan vi började så försökte vår chef motivera oss genom bilder från Barbados och pratade om hur härligt det skulle bli att vara där. Jag fick en viss fart men motivationen var inte på topp. Precis sista datumet så sålde jag tillräckligt för att få åka med men eftersom kunderna hade en ångervecka så fick jag en retur, som vi kallade det.
 
Jag skulle ha 120 poäng netto, alltså efter ångerveckan, jag sålde upp till 122 poäng men efter ångerveckan hade jag bara 119 poäng.
Jag blev inte jätteglad av att vunnit och inte speciellt besviken på att få returen. Min chef sa då att – Eftersom du var så nära så får du resan till Barbados ändå. Min reaktion var jättetydlig:
- Nej tack!
- Vad, sa chefen, varför vill du inte ha resan?
- Du sa att jag skulle ha 120 poäng netto och jag har bara 119 poäng och rätt ska vara rätt. Du får stå för det du sa från början. Tänk, nästa gång du vill att vi skall uppnå något, ska vi försöka med det då eller vill du vi ska tycka att det är okej att bara vara nära?

Det där sista, min förklaring, har jag ingen aning om vart den kom ifrån men det kändes som jag skulle hålla fast vid den.

Alla mina arbetskamrater inklusive min chef samt alla på huvudkontoret i Stockholm blev mäkta förvånade. Jag fick samtal från personalchefen i Stockholm som ville ha en annan förklaring. Min riktiga förklaring var bara att det kändes rätt att göra så här. Att ”rätt ska vara rätt” är ett uttryck jag aldrig varken förr eller senare använt.
 
Mina kamrater åkte till Barbados på en torsdag och på fredagen fick jag ett samtal från han som ägde lägenheten jag lånat. Han sa att han och hans fru hade grälat rejält och han behövde flytta snarast. Jag hade till på söndag på mig att hitta något annat. I detta läge sköljde det över mig en känsla som klargjorde för mig varför jag var så envis med att tacka nej till resan till Barbados.

Jag sålde inget på fredagen, jag var väl lite för okoncentrerad på att sälja dammsugare just den dagen. Jag var snarare fullt fokuserad på att föreställa mig ett annat boende.

På lördagen åkte jag ut till Jägersro villastad för att sälja. Jag kommer in till en familj som visade sig ha stora besvär med damm allergi. Jag lägger hela mitt fokus på denna demonstration och förklarar filterfunktionerna extra tydligt.

Sedan sitter jag tyst och väntar på att mannen i huset ska bli lika övertygad som övriga familjen.
- Vad är det som gör dig tveksam, frågade jag.
- Jo, du förstår, sa han, jag ligger och betalar på en lägenhet i Malmö som jag inte vet vad jag ska göra med. Så länge jag måste betala den hyran utöver våra andra utgifter så har jag inte råd med denna dammsugare.

Glädje, en otrolig glädje spred sig i min kropp och jag sa:
- Om vi åker in till Malmö och tittar på denna lägenhet så ska vi nog se till att ni ska ha råd med denna fantastiska dammsugare.

Vi åkte in och tittade på den billiga, lagom stora, alltså lilla, lägenheten i ett perfekt läge, alltså centralt. Jag skrev på ett hyreskontrakt klockan tre på eftermiddagen levererade en dammsugare till den trevliga familjen och var inflyttad klockan sex på kvällen.
 
Jag sov gott den kvällen och tilliten på att allt ordnar sig hade ökat ytterligare.
 
Kram
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Thomas Nilsson

Jag är Hälsopedagog, komplementärmedicinsk terapeut, och driver ett hälsoföretag www.n-son.se

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela