Egoist eller självisk
Skillnaden på egoism och av vara självisk, i min mening, är att egoisten är rädd och den själviske är mån om sitt mående.
En egoist fattar beslut utifrån rädslan av att bli utanför, att inte få tillräckligt, att inte bli omtyckt. Så en egoist tar för sig i känslan av ångest, irritation och rädsla. En egoist tar dessutom mer än han behöver eller ens vill ha, för säkerhets skull s.a.s.
En egoist gör alltså ”vinning” genom andras förluster. Egoisten blir dessutom glad av att ha ”vunnit” över någon som, i egoistens ögon, förlorat. Denna vinst- och förlustkänsla grundar sig i den fundamentala övertygelsen att det finns begränsningar och dessutom brist på resurser/tillgångar. Bristkänslan hos en egoist sträcker sig även in i det emotionella, alltså att det inte går att älska mera än en människa t.ex. Egoisten själv mår då dåligt om det visar sig att den egoisten vill ha kärlek ifrån också visar kärlek till någon annan eller något annat.
En människa som är självisk, däremot, ser till att dennes mående inte är beroende av yttre omständigheter. Det innebär att den själviske ser till att inte gör saker mot sin innersta vilja. Det innebär att när den själviske gör något tar han/hon med sig sin sanna vilja i det den gör.
Den själviske kan älska kravlöst, till skillnad från egoisten. Det innebär att den själviske kan älska någon, eller flera, på ett sådant sätt att den som är objektet för kärleken får vara det den väljer att vara för sin egen skull utan krav att ge tillbaka s.a.s.
Det absoluta objektet för den själviskes kärlek är dock sig själv, eftersom då du älskar dig själv äger du kärlek, och utan att medvetet äga kärlek har du inget att ge bort.
Den själviske är högst intresserad av sig själv och sin egen utveckling som sig själv och därigenom sin expansion som människa, som energi. Eftersom den själviske är högst intresserad av sig själv så är han/hon genuint intresserad av andra för i mötet med andra så lär man känna sig själv.
Lika tvivlande som egoisten är, lika övertygad är den själviske om att allt är ett. Det innebär att allt den själviske gör med eller mot sig själv gör den mot alla och alltet. Allt den själviske gör med eller emot andra vet den att den gör med eller emot sig själv.
Egoisten däremot tror att han/hon är separerad, särskild, från andra, och det är just det som gör egoisten till egoist.
Kram
