Jag ser dig...?
Solljuset innehåller alla färger.
När solljuset träffar en yta med uppslukande materia så studsar inget ljus tillbaka. Det innebär att det inte finns något ljus som träffar ditt öga, så den ytan kallar du för svart. Om ytan skulle bestå av ett materia som inte slukar någon färg alls skulle alla färger studsa tillbaka och du kallar då den ytan för vit.
Om ytan som solljuset träffar är en yta som slukar alla färger utom den röda, så studsar den röda färgen på ytan och träffar ditt öga, och du kallar den ytan för röd. Det innebär att det du kallar röd är egentligen en yta som är överens med alla färger utom den röda, alltså är ytan allt utom röd.
Vad är det då du ser?
Jo, du ser, i exemplet med färgerna, allt som ytan inte är.
Vart är det du ser det?
Jo, i dig själv, i ditt syncenter, som tolkar det som träffar ditt öga som t.ex. röd.
Ni har säkert hört utrycket: Om ett träd faller i skogen och ingen är där och hör det, låter det då?
Svaret på det är Nej. Det som händer när trädet bryts är att det skapar en vibration, en våg av energi, som går ifrån där det hände och ut åt alla håll tills det uppslukas av det omgivande materian, energin.
Vad som krävs för att det ska höras är att vågen träffar en trumhinna som fömedlar vibrationen till hammaren, städet och stigbygeln och vidare till hörselsnäckan och till slut till ditt hörselcentrum som tar emot vågen som ett ljud du kan tolka.
Vart hör du ljudet? Jo, i dig själv.
Likadant är det med alla dina sinnen. Allt du luktar, smakar, känner som beröring, ser eller hör, är allstå inom dig.
Detta gäller även då du träffar någon eller upplever något eller är med om en händelse o.s.v. Det du upplever är alltså inom dig. Allt du upplever är inom dig och din tolkning av det, din känsla för det, är alltså inom dig. Det du upplever är alltså ditt och därmed upplevelsemässigt av dig skapat.
Du skapar din egen verklighet, alltid.
Kram
