nson.blogg.se

Visst har vi väl alla blivit påhejade, uppmanade att anstränga oss mer, ta i mera, kämpa, ge aldrig upp, o.s.v. eller hur?

Visst har vi väl alla hört om att den och den är en riktig kämpe, "han/hon ger aldrig upp", "hur mycket motstånd den eller den än har så kämpar hon/han vidare" o.s.v. eller hur?

Visst har vi väl alla hört om någon som i kampen uttrycker "det är ett helvete", "jag mår dåligt men det skiter jag i nu, jag kör på iallafall", "skit i hur det känns, borra bara ner huvudet i dyngan och kör" o.s.v.

 

Jag kommer ihåg när jag vara elva år gammal och min storebror fick en skivstång i Julklapp. Jag kunde inte hålla mig ifrån den. Jag var tvungen att lyfta den på alla sätt jag visste varje dag. Jag läste allt jag kom över om hur man tränade. Jag längtade hem efter skolan så jag kunde få lyfta denna skivstång om och om igen. Minst en gång om dagen och oftast två gånger om dagen på skollediga dagar.

 

Ja men, sägar ni kanske, då kämpade du ju? Nej, jag gjorde det med glädje, med lust. Det ansträngining jag lade ner i själva lyftandet var bara roligt. 

 

Tänk efter nu - om du följer din inspiration, om du gör det du gör i glädje, om du finner lust i det du gör - inte är väl det en kamp? Inte känns det väl som att kämpa, inte är väl det en ansträngning, inte behöver du några hejarop då, eller hur?

 

Jag har dock haft många och långa perioder från 11-12 års ålder till nu där detta lyftande har varit i kamp, i ångest, i tron om att lyckas med ett tänkt mål oavsett hur jävlig resan dit är är bättre än att endast göra det i glädje med inspiration och lust. 

 

Jag skulle kunna säga att "om jag visste då vad jag vet idag skulle jag gjort annorlunda på den tiden", men jag vet att livet inte fungerar på det sättet. Jag skulle naturligtvis inte veta vad jag vet idag om jag inte hade gjort vad jag gjort, om jag inte hade erfarenheten. Om jag inte hade kämpat i ångest, i ilska, om jag inte upplevt det motstånd som jag upplevt så många gånger i mitt liv, hade jag ju inte haft erfarenheten som berättar vad jag vet idag.

Denna kamp, dessa obehagliga känslor som visat sig och som ökat med graden av anträngning, har visat mig att om jag följer min innersta vilja, om jag lyssnar på glädjen och lusten i mig så är jag redan där, där jag har som mening, och i detta finns ingen kamp.

 

Tack för den erfarenheten.