nson.blogg.se

Bönen

Om du knyter dina händer och ber om något så är det scenariot inte kraftfullare än om du konstant har en känsla för något. Jag ska förklara.

 

En del tror att det är ett speciellt tillfälle som kontakten med universum, energin, Gud...eller vad du vill kalla det, sker, Som om den övriga tiden inte vore skapande, som om den övriga tiden inte vore en tydlig signal till den skapande energin. Allt du lägger energi på är skapande, allt du lägger energi på ber du om.

 

Det kan inte hända något i dit liv som du inte har "bjudit in", Den som trycker på pistolens hane och den som "tar emot" kulan är båda medskapare av den verkligheten, annars kan den inte upplevas.

 

Det kan tyckas vara fruktansvärt att ta, att förlika sig med, att man har varit, eller är, medskapare av det man upplever, om det man upplever är ett trauma. Men, som sagt, det går inte att uppleva det annars.

 

 

Alla scenario som existerar är för din skull, för din utvecklings skull, för din chans att erfara det som via inspiration gör att du fattar beslut som tar dig till nästa scenario som ger dig inspirationen att ta nästa beslut, utifrån förutsättningarna som är, som skapar nästa verklighet som ger dig den känslan, som grundar sig på dina värderingar, som, i sin tur, inspirerar dig till nästa steg som tar dig till nästa upplevelse av verkligheten som....... o.s.v.

 

Om du kallar denna process för en "nedåtgående spiral" eller "att rida på vågen" eller "jäklar vilket flyt jag har" eller "en olycka kommer sällan ensam" eller "alla goda ting är tre" eller "typist mig" eller "jag brukar ha tur" eller "hon går från klarhet till klarhet" eller...ja, vad du vill som förklarar att den känslan du har skapar nästa scenario som ger dig känslan som skapar nästa...o.s.v. så var så god, men det förklara bara just vad jag försöker ge er, eller hur? 

 

När vi inte vill kännas vid att vi är medskapare till våra upplevelser så tar vi också bort vår makt att förändra, vår makt att skapa det skönare, behagligare, det som vi önskar, det vi ber om i bönen.

 

Till saken hör att om du ber om något så beror det på med vilken känsla, vilken energi, du gör det. Om du ber om något i fullkomlig tacksamhet och tillit om att allt är som det ska, så har du en enorm kraft, eller rättare sagt, en enorm tillåtelse till att det ska ske i det du kallar verkligheten.

 

Om du ber om något i desperation om att komma ifrån något obehagligt så är din energi i det obehagliga och det är skapande mot det obehagliga s.a.s.

 

 

Vi ska ha klart för oss att det INTE ligger en värdering i händelser, i scenariot. En händelse kommer alltså INTE med en given värdering. Värderingen ger vi händelsen utifrån vår grundläggande övertygelse om vad som är bra eller dåligt s.a.s. Det innebär att om du aldrig bryter ditt registrerande av det du kallar verklighet med den värdering du lägger på det och istället lägger energin på skapandet av verklighet så är du endast en återskapare av samma verklighet s.a.s. Alldeles utmärkt då du tycker att din verklighet är positiv men jag är säker på att du inte vill återskapa verkligheten då du upplever den negativt.

 

Vi vet ju också att många har upplevt att när det var "som värst, när jag bad om nåd, när jag gav upp, så vände det, då blev jag bönhörd". Det handlar också om tillåtelse.

 

Nästa del kommer handla om tillåtelse.

 

Kram