Sluta att lösa problem
Sluta att lösa problem. När du lägger kraft på att lösa problem så ger du problemet sitt existensberättigande, och det har det naturligtvis, men du låter det få kraften och därigenom växa.
Alla som en gång upplevt en lösning vet hur underbart det kan kännas. Då menar jag att om lösningen är underbar är väl problemet det också.
Utan kontraster ingen expansion. Vi måste ha kontraster, och problem och lösning är två kontraster. Om vi bara mådde helt underbart bra hela tiden så skulle vi inte vilja komma vidare, vi skulle inte vilja ändra, förändra något, och därigenom inte utvecklas.
Registrera problemet och sedan generalisera det och bli överens med lösningen.
I förståelsen av "problemets" natur, behöver inte problemet vara negativt. Det som upplevs som problem är motiverande till förändring. Att uppleva ett problem är alltså detsamma som att bli medveten om att förändring börjar bli verkligt, manifesteras. Känslan av obehag är då du och den förändring som sker inte ännu är i samklang s.a.s.
Du kan lite på att ingenting är statiskt och ingenting är evigt, förutom förändringen.
Kram
