nson.blogg.se

Vid fem års ålder har du känt alla känslor som finns, glädje, sorg, ångest, trygghet o.s.v. Där efter är det bara upprepningar.

 

Vad menar jag med det, kanske du undrar?

Jo, om den första gången du blev lämnad av dina när och kära var obehaglig eller trygg, så kommer du ha det förhållandet till den situationen även i fortsättningen. Alltså känner du dig allt från behaglig till att ha separationsångest vid fortsatta händelser av lämnande.

Om du som riktigt liten fick igenom din vilja genom att tjata så är det stor chans att du kommer använda det metoden även som vuxen, även om du har känslan av irritation och rädslan av att inte bli hörd och sedd varje gång.

 

Om du blev förbisedd och tystad som liten kommer du säkert ha ett behov av att synas och höras som vuxen men hur du än lyckas kommer säkert känslan av osynlighet vara gällande i kroppen. 

 

Som liten kanske du lät känslan visa sig som ledsamhet och gråt eller raseriutbrott bl.a. och idag så känns det likadant men du håller igen.

 

Att vara vuxen är då inte en emotionell utveckling utan ett sätt att behärska sig. Om du inte ändrar din värdering alltså.

 

Kanske en inre dialog med sig själv i frågan om relevanta reaktioner på situationer som påminner dig om den första gången du hade denna känsla kan få dig att vara ”vuxen”…?

Jag träffar många människor i min vardag som vill ha hjälp med olika känslor och det spelar ingen roll om de är 13år eller 78år de känner samma saker. Däremot hanterar vi våra känslor olika.

 

Känslor, så som jag ser det, är informationer. Informationer om dina värderingar som du fått genom din sociala, kulturella, genetiska och tidshistoriska bakgrund.

 

Det finns inte positiva eller negativa känslor, bara mer eller mindre behagliga känslor.

Eftersom känslorna alltid berättar något om en själv så finns det alltid något hos dig själv att lära känna vid de olika känslouttrycken. Om du är observant och tar vara på detta så att du förstår vart din värdering i frågan kommer ifrån så kan du få ett nytt accepterande av situationen och därigenom ev. en ny värdering som i sin tur förändra känslan till mera behaglig.

 

Jag menar då alltså att det inte är "kört" s.a.s. om det är så att du har en "hung up", en återkommande obehaglig reaktion, vid återkommande situationer som påminner dig om obehagliga händelser i barndomen.

Bara ett tips…