Stress
Livet går fort.
Jag måste skynda. Det är för mycket som "måste" göras. Jag har lovat ditt till henne och datt till honom. Jag ville när jag sa ja, trodde jag, men nu vet jag att jag inte vill. Jag måste fullfölja, måste hålla vad jag lovat.
I stress kan tankarna gå så, så som jag beskrev ovan. Det är ett registrerande av upplevelsen av Nuet s.a.s.
Jag mediterar.
Att undvika att meditera, att påstå att man inte har tid att meditera, är som att om du ska vara på ett ställe om en halvtimme och stället ligger bara en mil bort, och du har så bråttom att du börjar springa istället för att ta bilen, i tron om att du inte har tid att gå in och hämta bilnycklarna.
Jag vill hinna med att gör ingenting. När hade jag en hel dag utan en enda sak som ska göras? När var jag på Omberg senast och bara gick omkring i denna underbara natur som den kullen ger.
Efter en meditation, som ändå inte tagit dig hela vägen, kan tankarna bli som ovan. De förklarar vad som saknas inte vad som upplevs i registrerandet av Nuet s.a.s. Det blir ett mildrande av stressen men ändå en del obehag i bekräftandet av att vara på ett ställe och vilja vara någon annanstans, ett obehag av saknaden.
Jag mediterar. Jag nollställer min hjärna. Jag nollställer mina känslor. Jag kalibrerar mig.
Vad skönt det är att vara neutral. Vad skönt det är att tänka på Omberg. Vad skönt det är att uppleva detta behag som just denna stund är, denna sekund och denna sekund och denna sekund och....
I detta nu infinner sig en acceptans, en acceptans av detta Nu, denna sekund och denna sekund och...
Jag kommer på att allt som finns är detta Nu, denna sekund. Ingenting spelar roll just nu, ingenting annat än detta Nu. Jag blir fullt medveten om att det inte finns något viktigare än att jag mår bra. Tack för denna insikt...igen.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag fått denna insikt, jag behöver påminnas. De stunder jag behöver påminnas är då jag känner kontrasten, alltså det sättat jag påminns av mig är då jag upplever kontrasten, alltså obehaget, stressen.
Tack för denna påminnelse. Tack för kontrasten. Tack för stressen.
I detta Nu har jag inte förändrat de yttre omständigheterna, bara de inre. Jag har förändrat min vy, mitt perspektiv på samma ögonblick. Förut upplevdes ögonblicket som obehagligt men nu som behagligt.
Det som ska hinnas med görs nu med ett behagligare tempo, livet går inte så fort längre. Att fullfölja det jag lovat känns inte som ett tvång längre utan som ett accepterande.
Ta det lugt. Ingenting är viktigare än att Du mår bra.
Kram
